Tystnadsnormen
Kategori: Allmänt
Det har säkert någon gång hänt dig att du suttit på tunnelbanan och råkat få ögonkontakt med någon och sedan snabbt kollat bort så att den du nu råkade kolla på inte ska döma dig eller tro att du är konstig bara för att du råkade kolla på den. Varför är folk så rädda för att dela någon sorts kontakt med folk bara för att de inte känner dem? Varför låser vi in oss själva i våra tankar och låtsas som om att omvärlden inte finns. Är det inte bättre att lika gärna försöka prata med någon istället för att sitta med mobilen och låtsas se upptagen ut?
Du kan klaga hur mycket du vill på hur tråkigt det är att åka tunnelbana hem varje dag fast det är bara du som gör det tråkigt. Killen bredvid dig kanske har en kul historia att berätta eller kanske till och med går i din skola. Varför ska man följa en dum norm att man inte ska prata med folk man inte känner? Tänk om man aldrig pratade med främlingar och inte gick i skolan eller jobbade? Hur många vänner skulle man ha då? Precis, inga. Nästa gång du sitter ensam på tunnelbanan och ser någon som verkar lika uttråkad som du prata med honom/henne och försök få igång ett samtal. Vill de inte prata med någon random kille på tunnelbanan? Synd för dem, skit i om det verkar pinsamt du kommer nog aldrig prata med den personen igen ändå. Hittar du någon som vill? Grattis du fick precis en något mindre tråkig tunnelbanefärd och eventuellt en ny vän. Tänk på det nästa gång du sitter på tunnelbanan eller bussen vill du klara av den där sista banan på angry birds eller vågar du ta initiativet och bryta normen?
