KT Bloggen

Bokens titel

Jag tycker att titeln "Metro 2033: Den sista tillflykten" passar för det mesta väldigt bra till boken. "Metro" och "Den sista tillflykten" förklarar väldigt bra hur boken utspelar sig i en tunnelbana och att det är den sista platsen där de kan leva iallafall något säkert. Fast jag tycker att "2033" inte passar in så bra, det nämns aldrig vilket år det är i boken och det finns inga riktigt tidsspecifika föremål/händelser. Den kunde lika gärna ha utspelat sig under 80 eller 90-talet. Så själva årtalet i titeln är inte direkt nödvändigt, fast det låter bra.

Referat

Artiom är en av de få som har överlevt ett kärnvapenkrig genom att ta skydd i Moskavs tunnelbana. En dag när han var liten öppnade han en port på en övergiven station som gav farliga varelser tillgång till metron. Sedan när han är vuxen blir det ett allvarligt problem då hans hemstation VDNCh hotas av dessa varelser. En dag kom hans farbrors vän "Hunter" till stationen för att lösa problemet. Artiom berättar för hunter hur han öppnade dörren och lät varelserna komma in. Hunter går till den övergivna stationen för att lösa problemet men är osäker på om ha kommer att komma tillbaka. Artiom lovade honom att om han inte skulle återvända så skulle han ta sig till Polis på andra sidan metron och berätta för hans kollegor vad som hade hänt med honom. Hunter återvände inte och Artiom påbörjade sin farliga resa till polis.

Kort referat

Artiom måste bege sig på en farlig resa från sin hemstation VDNCh till Polis på andra sidan metron och varna hans kollegor om vad som hade hänt med honom.

Citat

En man diskuterar med "Hunter" om människans plats i den nya världen. Jag valde det här citatet eftersom att det får en att tänka på hur livet skulle kunna vara om världen drabbades av ett kärnvapenkrig som i boken.

"Visst, vi är optimister, vi vägrar att gå under! Vi odlar svamp i vår egen skit, och svinet har blivit människans bästa vän, vår partner i överlevnadskampen, så att säga. Vi knaprar multivitamintabletter, som våra förutseende förfäder bunkrade tonvis av härnere. Emellanåt kryper vi upp till ytan för att snabbt rycka åt oss ännu en dunk bensin, gamla kläder eller, om vi har riktig tur, en handfull patroner. Sedan skyndar vi kvickt tillbaka till våra kvalmiga hålor, samtidigt som vi kastar vaksamma blickar omkring oss för att inte bli ertappade. Vi hör inte hemma däruppe. Världen tillhör inte längre oss, Hunter. Världen tillhör inte längre oss..."

-Sida 43, Kapitel 2

Detta citat är efter huvudpersonen (Artiom) just har blivit räddad av en okänd person och blivit tagen till en säker plats där de satt upp en eld. Jag valde detta citatet eftersom att det var ganska mystiskt och att det får en att tänka lite extra om personen som just räddade Artiom.

"God afton", hälsade mannen som funnit Artiom. Han satt på andra sidan lägerelden. Artiom såg honom genom de fladdrande lågorna, som förlänade hans ansikte ett gåtfullt, ja, rent av mystiskt drag. "Nu är det väl ändå dags att vi presenterar oss för varandra. Jag har ett vanligt namn, ungefär som namnen du brukar höra i det här livet. Det är för långt och säger ingenting om mig, men eftersom jag är en sista inkarnationen av Djingis khan, så kan du kalla mig Khan. Det är kortare."

-Sida 110, Kapitel 6

Huvudpersonen frågar var han kan begrava liket av sin döde vän och mannen han pratar med börjar sedan prata om den dödes själ och livet efter döden. Det här citat får en att tänka på hur det skulle vara att liva i bokens scenario och om livet efter döden. Det som sägs förklarar även mycket i själva boken där karaktärerna upplever andliga och övernaturliga händelser och visioner.

"Slutet har kommit för oss alla min vän. Jag vet inte exakt vad som hände, men den gången gick mänskligheten för långt. Det finns varken något paradis eller helvete längre. Inte ens någon skärseld. När själen lämnar kroppen - för jag hoppas väl ändå att du tror på själens odödlighet? - har den inte längre någonstans att ta vägen. Hur många megaton krävdes det för att spränga noosfären? Den var ju lika verklig som den här tekannan. Hur som helst så knusslade vi inte, utan utplånade både paradiset och helvetet i en och samma veva. Nu återstår för oss att leva i en mycket besynnerlig värld, där själen stannar kvar på samma plats efter döden. Förstår du mig? Du dör, men din plågade själ förkroppsligas ine på nytt, och eftersom det inte existerar något paradis finner den ingen ro. Den är dömd att stanna kvar där du har tillbringat hela ditt liv - i metron."

-Sida 113, Kapitel 6

Svåra ord

Kvalmiga; Kvav, äcklig.

Förläna; Ge, skänka, tilldela.

Inkarnation; Återfödelse, förkroppsligad.

Skärseld; Reningsstadium för själar efter döden enligt romersk-katolsk lära.

Noosfär; En andlig kraft som driver världens utveckling.

Knussla; Vara "småsnål".